Extol IGEN
På grund av att någon fruktansvärt god och fin människa fick för sig att ladda upp en HEL konsert med Extol från 2000 där Ole Børud är närvarande, så krävs det att jag gör ett inlägg om detta.
http://www.youtube.com/watch?v=RDVCeH9ZWUI - Såvida du inte tycker det här är asbra så kan du spola til 3:41 för att höra majestätisk sång från Mr. Børud himself.
http://www.youtube.com/watch?v=YgppYDZIpTE - 1:17. Världens bästa riff någonsin.
http://www.youtube.com/watch?v=AHQ1-bVjQFo - 1:31. Tüngt som bara den, följt av ännu en majestätisk sånginsats från Ole. Sedan IGEN följt av massiv tyngd.
http://www.youtube.com/watch?v=i0pgKUywtWw - 1:46. Ibland lägger gitarrens dist av. Då kan det gå såhär.
http://www.youtube.com/watch?v=EoZejDunvJM - Äh, kör från början. Det är fett.
Varför lägger jag upp detta då? Majoriteten av de som läser här är folk från typ Kagge (plus nån enstaka annan), och där gillar ingen metal. Däremot är det såhär att alla på Kaggeholm har hört Ole Børud, men bara med slips och kostym på sig. Och det tycker jag att det ska bli ändring på.
Tjohej.
http://www.youtube.com/watch?v=RDVCeH9ZWUI - Såvida du inte tycker det här är asbra så kan du spola til 3:41 för att höra majestätisk sång från Mr. Børud himself.
http://www.youtube.com/watch?v=YgppYDZIpTE - 1:17. Världens bästa riff någonsin.
http://www.youtube.com/watch?v=AHQ1-bVjQFo - 1:31. Tüngt som bara den, följt av ännu en majestätisk sånginsats från Ole. Sedan IGEN följt av massiv tyngd.
http://www.youtube.com/watch?v=i0pgKUywtWw - 1:46. Ibland lägger gitarrens dist av. Då kan det gå såhär.
http://www.youtube.com/watch?v=EoZejDunvJM - Äh, kör från början. Det är fett.
Varför lägger jag upp detta då? Majoriteten av de som läser här är folk från typ Kagge (plus nån enstaka annan), och där gillar ingen metal. Däremot är det såhär att alla på Kaggeholm har hört Ole Børud, men bara med slips och kostym på sig. Och det tycker jag att det ska bli ändring på.
Tjohej.
Extol igen
För längesedan skrev jag ett inlägg om varför Extol är bäst.
Det faktumet har ju naturligtvis inte förändrats på ett år, så jag gjorde en cover på deras låt Renhetens Elv mellan igår och idag. Den är inte alls färdig egentligen, men jag fick lust att slänga upp den ändå eftersom jag inte vet vad jag ska göra härnäst på den. Covern är i alla fall helt akustisk, endast inspelad med den inbyggda mikrofonen i min Zoom H4. Den är knappt mixad heller, förutom några reverb och ett delay på ett ställe.
Eftersom originalet är i döds/black-tappning så fanns det ju inte sådär asmånga ställen att ha rena sångpartier på, så jag fick helt enkelt lägga till nästan helt nya delar i den. Ackordföljderna på dessa är lite löst baserade på samma parti av låten, om man lyssnar noga så märker man kanske hur...
Jaja. Förvänta inte så mycket. Det är mest bara en kul grej, och en hyllning till Extol. Ursäkta min norska förresten.
http://rghost.net/4249893
Jag kommer nog uppdatera ovanstående länk när jag gör något nytt på låten.
Det faktumet har ju naturligtvis inte förändrats på ett år, så jag gjorde en cover på deras låt Renhetens Elv mellan igår och idag. Den är inte alls färdig egentligen, men jag fick lust att slänga upp den ändå eftersom jag inte vet vad jag ska göra härnäst på den. Covern är i alla fall helt akustisk, endast inspelad med den inbyggda mikrofonen i min Zoom H4. Den är knappt mixad heller, förutom några reverb och ett delay på ett ställe.
Eftersom originalet är i döds/black-tappning så fanns det ju inte sådär asmånga ställen att ha rena sångpartier på, så jag fick helt enkelt lägga till nästan helt nya delar i den. Ackordföljderna på dessa är lite löst baserade på samma parti av låten, om man lyssnar noga så märker man kanske hur...
Jaja. Förvänta inte så mycket. Det är mest bara en kul grej, och en hyllning till Extol. Ursäkta min norska förresten.
http://rghost.net/4249893
Jag kommer nog uppdatera ovanstående länk när jag gör något nytt på låten.
Trettondagsafton!
Vad innebär detta då? Jo. Julen slutar, typ.
Därför totalrushade jag klart "Det är en DOOM utsprungen" idag. Vilken? Läs föregående inlägg. Hur som helst. Outrot misslyckades då jag är förkyld IGEN, men denna gång drabbades mitt låga register, konstigt nog. Jag kom helt enkelt inte ner så lågt som jag ville. En akustisk gitarr fick agera melodin istället för mig. Och den är ostämd mot resten, vilket jag inte tänkte på förrens EFTER jag exporterat låten. Oj, big deal, tänker du. Ja, tänker jag. Jag har så mycket* effekter igång, så min dator klarar inte att spela upp låten live i cubase. Med andra ord, jag måste exportera för att lyssna på resultatet. Och exporteringen tar typ 10 minuter. YAY.
Jaja.
God Jul. Eller nåt.
http://rghost.net/3879087
Den där länken försvinner om några dagar tror jag. Ska väl ladda upp på tuben eller nåt tills dess.
*Enligt Dell Inspiron 9400
Därför totalrushade jag klart "Det är en DOOM utsprungen" idag. Vilken? Läs föregående inlägg. Hur som helst. Outrot misslyckades då jag är förkyld IGEN, men denna gång drabbades mitt låga register, konstigt nog. Jag kom helt enkelt inte ner så lågt som jag ville. En akustisk gitarr fick agera melodin istället för mig. Och den är ostämd mot resten, vilket jag inte tänkte på förrens EFTER jag exporterat låten. Oj, big deal, tänker du. Ja, tänker jag. Jag har så mycket* effekter igång, så min dator klarar inte att spela upp låten live i cubase. Med andra ord, jag måste exportera för att lyssna på resultatet. Och exporteringen tar typ 10 minuter. YAY.
Jaja.
God Jul. Eller nåt.
http://rghost.net/3879087
Den där länken försvinner om några dagar tror jag. Ska väl ladda upp på tuben eller nåt tills dess.
*Enligt Dell Inspiron 9400
Releasefest!
Eftersom det är ???? år och månader sedan jag spelade in covern på Ghalgas mästerverk "Ingenmansland, tänkte jag fira detta med att släppa låten för allmänheten.
Covern, som hittils endast spridits via the only true black metal way, dvs via msn från dator till dator, finns numera tillgänglig på youtube för att även de som inte hört detta episka stycke, ska få möjlighet till det.
Originalet är av en mystisk man under pseudonymen Ghalgas, som spred låten (väldigt untrue!) via myspace. Ghalgas, som för övrigt är från Minas Morgul aka Hudiksvall, spelade in några fler låtar, men lade snart ner sitt projekt (tillfälligt, hette det) eftersom "han hade för dålig gitarr", eller något i den stilen. Jag vägrade acceptera detta, och bestämde mig för att ta upp arvet efter Ghalgas.
Skämt å sido. Det roliga med låten är att den borde vara helt värdelös. Vilket säkert 90% av alla som läser min blogg tycker den är också. Men när jag försökte lyssna på den flera gånger för att skratta åt den, kunde jag inte stå emot det faktum att den faktiskt hade lite potential. Därav fick jag idén till att göra en cover på den. Originalet kanske jag kan leta fram någon gång om någon vill det förresten.
Nåväl. NJUT av ostämd gitarr, helt värdelöst spelad leadgitarr, fruktansvärt basspel och första tagningen på trummorna. Möjligen andra tagningen. True, helt enkelt.
Covern, som hittils endast spridits via the only true black metal way, dvs via msn från dator till dator, finns numera tillgänglig på youtube för att även de som inte hört detta episka stycke, ska få möjlighet till det.
Originalet är av en mystisk man under pseudonymen Ghalgas, som spred låten (väldigt untrue!) via myspace. Ghalgas, som för övrigt är från Minas Morgul aka Hudiksvall, spelade in några fler låtar, men lade snart ner sitt projekt (tillfälligt, hette det) eftersom "han hade för dålig gitarr", eller något i den stilen. Jag vägrade acceptera detta, och bestämde mig för att ta upp arvet efter Ghalgas.
Skämt å sido. Det roliga med låten är att den borde vara helt värdelös. Vilket säkert 90% av alla som läser min blogg tycker den är också. Men när jag försökte lyssna på den flera gånger för att skratta åt den, kunde jag inte stå emot det faktum att den faktiskt hade lite potential. Därav fick jag idén till att göra en cover på den. Originalet kanske jag kan leta fram någon gång om någon vill det förresten.
Nåväl. NJUT av ostämd gitarr, helt värdelöst spelad leadgitarr, fruktansvärt basspel och första tagningen på trummorna. Möjligen andra tagningen. True, helt enkelt.
90-talet - Och lite annat.
Att jag gillat nittiotalets musik (läs grunge) länge har nog inte undgått många, åtminstone inte bland mina hudikvänner. Alice in Chains och Nirvana, var mina absoluta favoritband mellan 9:an och de två första åren i gymnasiet. Men så är det inte riktigt längre. Jag tycker fortfarande de gjort mycket helt genialiskt bra musik, men jag lyssnar i princip aldrig på det.
Vad jag dock aldrig riktigt fattat är varför jag missade två galna giganter som var stora under samma epok som grunge, och som, liksom grungebanden, hör till alternative rock-facket. Jag skrapade lite på ytan och kanske lyssnade på någon hit. Men inte mer. Idag vaknade jag dock med en viss låt på huvudet och fick för mig att kolla upp resten. Sen blev det lite till. Och lite till. Hur lyckas man missa det här??
Alanis Morissette – All I Really Want - Acoustic Album Version (fick bli en nyare version från 2005 av den, gillade arret bättre här)
Jeff Buckley – Grace
Jaja... Dagens musiklyssnande.
Annars så är det som vanligt. Har hur mycket biologi/kemi om människokroppen som helst att lära mig till tentan om mindre än två veckor. Det är tråkigt.
Markus är i Hudik, och jag har därav lägenheten helt själv ett tag framöver.
Hmm... vad mer finns att säga? Jag borde äta. Sen gå ut på nån promenad eftersom det är skitfint väder och eftersom jag suttit inne och pluggat och lyssnat på musik exakt hela dagen. Tänk om man bodde i kollektiv/markus inte var i Hudik. Då hade man sluppit gå ensam.
I morgon har jag en heldag på röntgenavdelningen. Coolt.
Nu orkar jag inte orbajsa mer.
Vad jag dock aldrig riktigt fattat är varför jag missade två galna giganter som var stora under samma epok som grunge, och som, liksom grungebanden, hör till alternative rock-facket. Jag skrapade lite på ytan och kanske lyssnade på någon hit. Men inte mer. Idag vaknade jag dock med en viss låt på huvudet och fick för mig att kolla upp resten. Sen blev det lite till. Och lite till. Hur lyckas man missa det här??
Alanis Morissette – All I Really Want - Acoustic Album Version (fick bli en nyare version från 2005 av den, gillade arret bättre här)
Jeff Buckley – Grace
Jaja... Dagens musiklyssnande.
Annars så är det som vanligt. Har hur mycket biologi/kemi om människokroppen som helst att lära mig till tentan om mindre än två veckor. Det är tråkigt.
Markus är i Hudik, och jag har därav lägenheten helt själv ett tag framöver.
Hmm... vad mer finns att säga? Jag borde äta. Sen gå ut på nån promenad eftersom det är skitfint väder och eftersom jag suttit inne och pluggat och lyssnat på musik exakt hela dagen. Tänk om man bodde i kollektiv/markus inte var i Hudik. Då hade man sluppit gå ensam.
I morgon har jag en heldag på röntgenavdelningen. Coolt.
Nu orkar jag inte orbajsa mer.
Gitarr är sämst
På grund av ett tips på ett totalt kickass sommarjobb från Linnea som går ut på att man spelar musik på nån Svenska Kyrkan-kyrka (vad kallar man det egentligen?? Svensk Kyrka kanske?) hela dagen lång så har jag suttit ett tag nu och spelat in psalmer som ska skickas dit som ett "intagningsprov" eller nåt sånt. Det enda jag kommit fram till under den tiden är dessa punkter:
Egentligen är det väl såhär till viss mån för alla, men ändå, jag känner att det är lite extremt med mig. Jag har (jag är 99% säker) ALDRIG gjort något riff, en ackordföljd, en melodi eller en text som jag inte hatat, eller åtminstone ogillat några timmar senare. Jag försöker typ göra allt för att ignorera det för att jag känner att det måste vara något fel då jag alltid känner så. Men ibland går det inte att ignorera. Igår till exempel. Jag hade precis spelat in det mesta av grunden på psalm nummer 593 i Segertoner, och tänkte något i stil med "Ja, detta kan jag skicka med gott samvete. Tänk att jag äntligen lyckas med något". Sen går jag och socialiserar mig med LP en-två timmar. När jag kommer tillbaka ska jag bara lyssna en gång innan jag lägger mig. Och jag är seriös nu, jag blev typ illamående. Det var den smörigaste skiten jag någonsin hört. Idag har jag gjort allt för att göra den bättre. Och jag tror jag lyckas. Eller vågar jag verkligen lita på det? Om två timmar kommer jag säkert rata denna version med.
VARFÖR är det så här egentligen!? Jag fattar verkligen inte.
Nu ska jag repa till fikakonserten i morgon ringde Klara och berättade. Hejsvejs.
- Gitarr är sämst
- Alternativt jag är sämst, eftersom:
- Jag KAN inte göra en perfekt tagning på gitarr. Jag spelar ALLTID något liiitet fel.
- Jag blir aldrig nöjd.
Egentligen är det väl såhär till viss mån för alla, men ändå, jag känner att det är lite extremt med mig. Jag har (jag är 99% säker) ALDRIG gjort något riff, en ackordföljd, en melodi eller en text som jag inte hatat, eller åtminstone ogillat några timmar senare. Jag försöker typ göra allt för att ignorera det för att jag känner att det måste vara något fel då jag alltid känner så. Men ibland går det inte att ignorera. Igår till exempel. Jag hade precis spelat in det mesta av grunden på psalm nummer 593 i Segertoner, och tänkte något i stil med "Ja, detta kan jag skicka med gott samvete. Tänk att jag äntligen lyckas med något". Sen går jag och socialiserar mig med LP en-två timmar. När jag kommer tillbaka ska jag bara lyssna en gång innan jag lägger mig. Och jag är seriös nu, jag blev typ illamående. Det var den smörigaste skiten jag någonsin hört. Idag har jag gjort allt för att göra den bättre. Och jag tror jag lyckas. Eller vågar jag verkligen lita på det? Om två timmar kommer jag säkert rata denna version med.
VARFÖR är det så här egentligen!? Jag fattar verkligen inte.
Nu ska jag repa till fikakonserten i morgon ringde Klara och berättade. Hejsvejs.
Extol
Alexander frågade sig varför han var så besatt av John Mayer. Jag undrar typ samma sak fast om Extol.
Kom på att det kunde vara något att skriva om nu. Jag satt nämligen aldeles nyss och försökte hänga med i Renhetens Elv, men misslyckandet var ju såklart fatalt. Varför spelade jag inte mer elgitarr förr?
Hursomhelst, Extol är ett av mina top 5, om inte mitt absoluta favoritband. När jag var tio år, dvs år 2000, kom min syster Rebecka hem från någon festival någonstans med en skiva med detta band. Skivan hette Undeceived och var deras då senaste släpp. Efter att låten Renewal spelats klart i bilen så var jag redan fast. Jag bandade skivan (eh, vi hade inte hunnit skaffa cd-brännare än...), och lyssnade hur mycket som helst.
Man kan då tänka sig att jag kanske tröttnade vid 2002-2003 någon gång. Kanske det. Men 2003 släppte Extol sitt tredje fullängdsalbum Synergy. Man hade stämt upp gitarrerna från B till D, och därav lämnat lite av det lite tekniskt dödsiga soundet bakom sig. Det nya lät mer som någon form av modern Thrash, men helt sinnessjukt teknisk sådan. Allt var så bra helt enkelt.
I februari 2005 var det dags för Extol att släppa vad som kom att bli deras sista skiva, och jag var SJUKT taggad. Det som gjorde mig mest taggad var nog dock att jag, några dagar efter att skivan skulle släppas, skulle stå mitt i publikhavet på Bobfest och se dem live. Helt sjukt. Visst, lite besviken var jag av vetskapen att Ole Børud, gitarr och (sinnessjukt bra) ren sång, sedan något år tillbaka hade hoppat av bandet, men trummisen David Husvik var ju kvar, så det var ju lugna puckar ändå. Konserten var klockren tyckte jag, och med en skiva, t-shirt och hoodie rikare åkte jag hem igen. Bara för att läsa i tidningen att bandet skulle till... SÖDERHAMN(?!?!) en vecka efter. Det blev konsert där med naturligtvis.
Jag börjar estetisk musik på gymnasiet, och det är nog faktiskt först nu jag inser vilka genier Extol faktiskt är. Eller var. Det var också här jag upptäckte deras första skiva, Burial (1998). Varje skiva är helt unik, men alla har på något sätt alla de där inslagen av jazz, nordisk folkmusik och pop. Dessutom blandar man både black, death, doom och thrash metal. UTAN att det blir dåligt. Tvärtom. Helt sjukt. Åh vad klyshig jag är, men det går ärligt talat inte att beskriva. Fråga mig om det finns några speciella Extol-riff jag gillar, och jag kan hålla på i timmar.
När vi ändå är inne på extolriff, jag gjorde en lista för nåt år sedan med de bästa extolriffen (ja, det jag försökt säga hela inlägget är att JA, jag är besatt). Den behövs tweakas lite skulle jag vilja påstå, några riff behövs bytas ut mot bättre, men den duger gott och väl ändå. Här har ni den:
http://www.youtube.com/watch?v=cLYc5O_HagQ
Har du läst hela det här så är du antingen väldigt onödigt intresserad av onödiga saker i mitt liv, eller.. ja, jag vet inte. Har du inte läst allt, så kan jag sammanfatta allt med att det bara består av massa känsloladdad idoldyrkan.
Kom på att det kunde vara något att skriva om nu. Jag satt nämligen aldeles nyss och försökte hänga med i Renhetens Elv, men misslyckandet var ju såklart fatalt. Varför spelade jag inte mer elgitarr förr?
Hursomhelst, Extol är ett av mina top 5, om inte mitt absoluta favoritband. När jag var tio år, dvs år 2000, kom min syster Rebecka hem från någon festival någonstans med en skiva med detta band. Skivan hette Undeceived och var deras då senaste släpp. Efter att låten Renewal spelats klart i bilen så var jag redan fast. Jag bandade skivan (eh, vi hade inte hunnit skaffa cd-brännare än...), och lyssnade hur mycket som helst.
Man kan då tänka sig att jag kanske tröttnade vid 2002-2003 någon gång. Kanske det. Men 2003 släppte Extol sitt tredje fullängdsalbum Synergy. Man hade stämt upp gitarrerna från B till D, och därav lämnat lite av det lite tekniskt dödsiga soundet bakom sig. Det nya lät mer som någon form av modern Thrash, men helt sinnessjukt teknisk sådan. Allt var så bra helt enkelt.
I februari 2005 var det dags för Extol att släppa vad som kom att bli deras sista skiva, och jag var SJUKT taggad. Det som gjorde mig mest taggad var nog dock att jag, några dagar efter att skivan skulle släppas, skulle stå mitt i publikhavet på Bobfest och se dem live. Helt sjukt. Visst, lite besviken var jag av vetskapen att Ole Børud, gitarr och (sinnessjukt bra) ren sång, sedan något år tillbaka hade hoppat av bandet, men trummisen David Husvik var ju kvar, så det var ju lugna puckar ändå. Konserten var klockren tyckte jag, och med en skiva, t-shirt och hoodie rikare åkte jag hem igen. Bara för att läsa i tidningen att bandet skulle till... SÖDERHAMN(?!?!) en vecka efter. Det blev konsert där med naturligtvis.
Jag börjar estetisk musik på gymnasiet, och det är nog faktiskt först nu jag inser vilka genier Extol faktiskt är. Eller var. Det var också här jag upptäckte deras första skiva, Burial (1998). Varje skiva är helt unik, men alla har på något sätt alla de där inslagen av jazz, nordisk folkmusik och pop. Dessutom blandar man både black, death, doom och thrash metal. UTAN att det blir dåligt. Tvärtom. Helt sjukt. Åh vad klyshig jag är, men det går ärligt talat inte att beskriva. Fråga mig om det finns några speciella Extol-riff jag gillar, och jag kan hålla på i timmar.
När vi ändå är inne på extolriff, jag gjorde en lista för nåt år sedan med de bästa extolriffen (ja, det jag försökt säga hela inlägget är att JA, jag är besatt). Den behövs tweakas lite skulle jag vilja påstå, några riff behövs bytas ut mot bättre, men den duger gott och väl ändå. Här har ni den:
http://www.youtube.com/watch?v=cLYc5O_HagQ
Har du läst hela det här så är du antingen väldigt onödigt intresserad av onödiga saker i mitt liv, eller.. ja, jag vet inte. Har du inte läst allt, så kan jag sammanfatta allt med att det bara består av massa känsloladdad idoldyrkan.
