jockepedia

Det förra blogginlägget gäller inte längre. Jag gav det hela en ny chans idag. Tror det faktiskt går i land någolunda ändå.

Lägger nog upp den någonstans snart.

Igår, när jag egentligen borde pluggat (vilket jag gjorde OCKSÅ, men man kan alltid plugga mer...) kom jag på idén att jag ville spela in något. En Unplugged-version av någon annars "vanlig" låt dessutom.

(ok, allt eftersom jag skriver inlägget inser jag att det blir nördigare och nördigare. Kan du ingen musikteori alls eller hatar musik, skit i att läsa)

När jag spelar in gitarr, spelar jag JÄMT fel, och ett enda litet misstag hörs hur mycket som helst i en inspelning, så det måste vara helt felfritt. Därför tog jag en låt som jag kan helt utantill. Blue Linckia, med bandet Giant Squid, fick det bli. En, för min del, rätt uttjatad låt. Å andra sidan också därför jag kan den helt också.

Blue Linckia är, som du hör när du lyssnar, en jättefet nerstämd låt där man har distat i stort sett allting, fram tills man kommer till B-delen (ca 1:43). Najs. Det kunde bli en kul utmaning att göra akustisk, tänkte jag.

Tre Fyra problem: Låten är stämd i B (dvs en kvart lägre än E) (spelas på 7-strängad gitarr och 5-strängad bas), den innehåller cello och en tjej på sång. Och justja. Jag har ingen bas.

Fyra "lösningar":
1. Jag har sen längesedan gjort en variant där jag lägger kvinten i basen istället för grundtonen, så att jag kan ta powerchordet så lågt som möjligt. På så vis får jag kvinten och oktaven i samma oktav som på originalet. Grundtonen skippas helt enkelt (eller rättare sagt, oktaven får agera grundton med kvint som bas).

2. Cello kan man spela på gitarren. Inte alls samma grej. Men vadå.

3. Killar har falsett. BAM! (sen lade jag iof en stämma en oktav ner också...)

4. I Cubase kan man högerklicka på ett spår och välja process>pitch shift. Vips så har gitarren blivit bas. Med lite EQ på det så låter den som en billig och kass akustisk bas. Det är ju inte direkt som om jag hade haft något annat om jag nu haft en riktig akustisk bas heller. Så det duger.


Sådär ja. Spår på spår på spår lades. Ljudet blev fetare för varje spår som spelades in. Idag la jag det sista (..), och lite reverb på alltsammans. Allt lät så bra. Tills jag referenslyssnade till originalet.

Hur gör band som exempelvis Alice in Chains när de arrangerar sina låtar akustiskt? Det känns som att det får nästan lika fet ljudbild som deras ordinarie studioinspelningar, och när jag lyssnar på mitt känns det som om jag täcker 5% av frekvenserna som originalet täcker. Självklart har det att göra med mina totalt icke-existerande mixningsskills, men ärligt talat, det måste bero på arrangemanget också...

Jaha. Hur fortsätter man detta inlägg nu då? Jaja. Min inspelning på Blue Linckia misslyckades, och ja... Allt suger. :)

Eftersom det är ???? år och månader sedan jag spelade in covern på Ghalgas mästerverk "Ingenmansland, tänkte jag fira detta med att släppa låten för allmänheten.

Covern, som hittils endast spridits via the only true black metal way, dvs via msn från dator till dator, finns numera tillgänglig på youtube för att även de som inte hört detta episka stycke, ska få möjlighet till det.

Originalet är av en mystisk man under pseudonymen Ghalgas, som spred låten (väldigt untrue!) via myspace. Ghalgas, som för övrigt är från Minas Morgul aka Hudiksvall, spelade in några fler låtar, men lade snart ner sitt projekt (tillfälligt, hette det) eftersom "han hade för dålig gitarr", eller något i den stilen. Jag vägrade acceptera detta, och bestämde mig för att ta upp arvet efter Ghalgas.

Skämt å sido. Det roliga med låten är att den borde vara helt värdelös. Vilket säkert 90% av alla som läser min blogg tycker den är också. Men när jag försökte lyssna på den flera gånger för att skratta åt den, kunde jag inte stå emot det faktum att den faktiskt hade lite potential. Därav fick jag idén till att göra en cover på den. Originalet kanske jag kan leta fram någon gång om någon vill det förresten.

Nåväl. NJUT av ostämd gitarr, helt värdelöst spelad leadgitarr, fruktansvärt basspel och första tagningen på trummorna. Möjligen andra tagningen. True, helt enkelt.

Att jag gillat nittiotalets musik (läs grunge) länge har nog inte undgått många, åtminstone inte bland mina hudikvänner.  Alice in Chains och Nirvana, var mina absoluta favoritband mellan 9:an och de två första åren i gymnasiet. Men så är det inte riktigt längre. Jag tycker fortfarande de gjort mycket helt genialiskt bra musik, men jag lyssnar i princip aldrig på det.

Vad jag dock aldrig riktigt fattat är varför jag missade två galna giganter som var stora under samma epok som grunge, och som, liksom grungebanden, hör till alternative rock-facket. Jag skrapade lite på ytan och kanske lyssnade på någon hit. Men inte mer. Idag vaknade jag dock med en viss låt på huvudet och fick för mig att kolla upp resten. Sen blev det lite till. Och lite till. Hur lyckas man missa det här??

Alanis Morissette – All I Really Want - Acoustic Album Version (fick bli en nyare version från 2005 av den, gillade arret bättre här)

Jeff Buckley – Grace

---

Jaja... Dagens musiklyssnande.

Annars så är det som vanligt. Har hur mycket biologi/kemi om människokroppen som helst att lära mig till tentan om mindre än två veckor. Det är tråkigt.

Markus är i Hudik, och jag har därav lägenheten helt själv ett tag framöver.

Hmm... vad mer finns att säga? Jag borde äta. Sen gå ut på nån promenad eftersom det är skitfint väder och eftersom jag suttit inne och pluggat och lyssnat på musik exakt hela dagen. Tänk om man bodde i kollektiv/markus inte var i Hudik. Då hade man sluppit gå ensam.

I morgon har jag en heldag på röntgenavdelningen. Coolt.

Nu orkar jag inte orbajsa mer.

Äntligen börjar jag känna mig smått hemma här. Det tar sin tid ibland.

Lägenheten är i det stora hela inredd, även om det är en del förvaringsmöbler som fattas. Vilket syns, särskillt när man går in på vårt rum. Något mer som fattas är en diskmaskin, viket syns i vårt kök. Dessvärre kommer vi nog inte skaffa en diskmaskin, så vi hoppas mest på att det ska komma någon och diska åt oss.

Skämt å sido så är det här med avsaknaden av diskmaskin något som gör att man tänker en extra gång innan man bjuder hem folk (vilken horribel och egoistisk människa jag är!). Att käka mat själv på två personer är inga problem alls, bara att diska den minimala mängden man genererat direkt efter. Att käka mat på fyra peroner när man gjort tacos (=800% mer disk) är en annan sak. Denna gång var det nog värt det. I Markus klass går det ett par som heter Therese och Jacob. Trevliga personer. De kom förbi hos oss för att äta tacos, som sagt, och det var väldigt tevligt. Och gott. Och det blev mycket disk. Skit också.

Idag började jag äntligen kolla på säsong fem av Dexter. Martina kom över och inledde den med mig och Markus. Fast Markus kanske inte räknas, då han inte sett nån hel säsong innan. Hur som helst. Vi käkade ugnspannkaka med sylt och grädde. Sen glass till efterrätt. Och det blev ÄNNU MER disk. ÅÅÅH. Och som alla vet, ju mer disk det blir, ju längre skjuter man upp det. Men i morgon SKA jag diska allt. ALLT! Så det så.

Och nu, kanske greatest news of ALL TIME (OF ALL TIME!!). Jag ska till Kaggeholm på torsdag, och blir där till och med söndag. Galet. Galet najs.

Jaja. Det var väl allt misstänker jag. God natt alla.