jockepedia

På körlektionen idag säger Pernilla att "detta är ju den sista körlektionen vi har tillsammans!". Sista körlektionen? Va..? Nej! Men asså.. lägg av! Kör är det ju varje fredag..! Och så gick det till när jag på riktigt insåg att Kaggeholm slutar. Det har faktiskt ett slut det med. Framför mig har jag två, förhoppningsvis (och antagligen) grymma, sista veckor med vänskapen jag har i Musiklinjen 09/10 eller egentligen hela Kaggeholm 09/10.

Jag har en tendens att, helt omedvetet, ignorera faktum att saker faktiskt slutar förrens de faktiskt gör det. Jag lyckas på något sätt hålla mig i känslan av att fenomenet jag nu råkar vara i kommer hålla på för alltid tills det väl slutar. Till exempel nu när Afrikanerna åkte hem till sina hyddor (ni som känner mig fattar att jag är oseriös, men kanske inte alla som läser, så ja, jag skojar), jag kramade hejdå och önskade lycka till och så vidare. Men av någon anledning kände jag inte att det var tråkigt att de åkte. Sen när väl bilen åkte iväg kom alla känslor (på eeen å samma gååång.. shit, I'm on fire!!). Dum egenskap eller? Hursom helst är det lite samma nu. Som jag sa i stycket ovan så har jag visserligen börjat inse att det faktiskt slutar, och det är sorgligt att tänka på det, men jag kommer antagligen inte bli riktigt ledsen förren sista dagen.

Appropå att sluta Kaggeholm så betyder det också slutkonsert för vår del. Mitt något kryptiska inlägg om Shekina handlar precis om det. Jag sjunger på en låt, vars namn råkar vara just Shekina. Den är svår, då den hoppar ganska mycket upp och ner på långa vokaler, men sedan de senaste dagarna har det faktiskt känts riktigt bra när jag sjungit den, och jag tror det kommer lösa sig trots allt.

När nu Kaggeholm slutar så kommer ju framtiden också. Göteborg ja... Jag har ju faktiskt inte fått veta om jag kommit in än, men jag har lite på förhand ändå bestämt mig för att jag SKA in. I min mail dök det idag upp att jag ligger på tredje plats i kön till Jeriko studentboende. Det är ju också trevligt.

Aja. Nog med ordbajseri, det här får duga som uppdatering.

... är en skitjobbig låt. MAGSTÖD JOCKE, MAGSTÖD.

Nu blev jag opepp. Men det är långt kvar. Jag borde klara det.

Det är kallt ute. Det blåser jättemycket. Sådär så det låter högt in till huset. Så mycket blåser det. Och så regnar det. Anna är inne i stan. John är nånstans. Alex och Isaac är tillsammans med några till från musik i Kalmar och gigar. Kalle och Nadia kollar på nåt tråkigt program på TV. Nej, alla dagar är inte perfekta här på kagge.

Igår kollade jag, Anna och Rosanna på Tillflykt, en dokumentär om David Sandström, från bl.a. Refused, som söker tystnaden i västerbottens inland genom leta och tillslut köpa ett gammalt hus där, och svaret på varför hans morfar hängde sig på sextiotalet. Fridfull dokumentär. Härliga norrländska profiler.

För två veckor sedan (?) var det sökvecka på Kagge. Jonas och Braaf sökte. De kom in. Grattis! :)

Jag börjar för övrigt mer och mer längta efter Göteborg nu. Jag VILL komma in där. Förut var jag osäker på om Örebro eller Göteborg var där jag ville bo, men nu känns Göteborg helt rätt, inte av någon speciell anledning egentligen. Och på samma gång börjar jag få känslan av att kaggeholm och dess människor inte kommer finnas kvar så länge till. Inte på det sättet de gör nu. Så samtidigt som jag längtar efter att ta ett nytt steg i livet, gå vidare, allt vad det heter, så är känns det läskigt att lämna den härligt trygga tillvaron som man lärt sig tycka om så mycket under året. Men men, det är oundvikligt, och även om jag skulle gått ett år till skulle denna känsla komma då också.

Göteborg. Universitet. Plugga. Varför längtar jag efter det? Plugga är tråkigt har jag för mig...

Nu är jag hungrig och vet inte vad jag ska käka. Men det löser sig. Jag gör väl linsgryta och pasta i vanlig ordning antar jag.