Africa
Tänkte försöka hålla igång bloggen lite. Frågade Anna vad jag skulle skriva om. Hon föreslog att jag skulle skriva om att hon var bäst. Ok tänkte jag. Men så kom jag ju på att jag inte kan ljuga bara sådär i bloggen. Vore ju fruktansvärt. Så jag skriver om bibelklassen istället.
I går kom Bibel-internationell-klassen hem. Efter sex veckor i Sydafrika! Shit, det känns som en evighet. Idag åkte de iväg tidigt på morgonen till Arlanda och hämtade upp den halvan av klassen som är från södra afrika som ska spendera några veckor här i Sverige.
Jag fick träffa en av dem personligen idag. Det knackade lite försiktigt på dörren. Jag gick och öppnade, och där står det en mörkhyad man och tittar på mig. "Hi!" säger jag, för jag fattar ju såklart att han är en av afrikanerna. "Hello, I'm kind of lost!" svarar han. "Is John living here?". Jag svarar att det gör han, men han är inte hemma. "I can call him if you want". John svarar. "Hej John. Det är en vilsen afrikan här", säger jag. John skrattar, men säger att han kommer nu direkt. Jag tar med Bongani, som han berättar att han heter, ut och möter upp dem.
När vi träffar på John, Martina, Linda och Victoria känner John sig lite extra skojfrisk. "I heard you were lost, Bongani! Jocke called and said 'John, please come over here, there's a strange black man stranding here!' so we had to hurry!" sa han. Jag får en kall kår längs ryggen. Jag har ju INGEN aning om ifall han tar illa upp av det där, jag känner ju inte honom. Och vad jag fått höra av bibelklassen så är det riktigt stora kulturella skillnader, speciellt mellan oss och de afrikanerna som inte var från Sydafrika, så jag visste inte hur han tar ett sånt skämt. "Yeah, I told him I wanted his money!" svarar Bongani. Jag pustar ut. Och skrattar. John känner ju Bongani. Det borde jag fattat direkt.
Sen gick vi ut på isen. Bongani tyckte det var stört att stå på vatten. Det är som ett mirakel, sa han. Vad sjukt ändå att aldrig ha fått gå på en frusen sjö. Men nån gång ska väl vara den första.
Det får räcka. Nån gång får man väl skriva ett kortare inlägg också.
I går kom Bibel-internationell-klassen hem. Efter sex veckor i Sydafrika! Shit, det känns som en evighet. Idag åkte de iväg tidigt på morgonen till Arlanda och hämtade upp den halvan av klassen som är från södra afrika som ska spendera några veckor här i Sverige.
Jag fick träffa en av dem personligen idag. Det knackade lite försiktigt på dörren. Jag gick och öppnade, och där står det en mörkhyad man och tittar på mig. "Hi!" säger jag, för jag fattar ju såklart att han är en av afrikanerna. "Hello, I'm kind of lost!" svarar han. "Is John living here?". Jag svarar att det gör han, men han är inte hemma. "I can call him if you want". John svarar. "Hej John. Det är en vilsen afrikan här", säger jag. John skrattar, men säger att han kommer nu direkt. Jag tar med Bongani, som han berättar att han heter, ut och möter upp dem.
När vi träffar på John, Martina, Linda och Victoria känner John sig lite extra skojfrisk. "I heard you were lost, Bongani! Jocke called and said 'John, please come over here, there's a strange black man stranding here!' so we had to hurry!" sa han. Jag får en kall kår längs ryggen. Jag har ju INGEN aning om ifall han tar illa upp av det där, jag känner ju inte honom. Och vad jag fått höra av bibelklassen så är det riktigt stora kulturella skillnader, speciellt mellan oss och de afrikanerna som inte var från Sydafrika, så jag visste inte hur han tar ett sånt skämt. "Yeah, I told him I wanted his money!" svarar Bongani. Jag pustar ut. Och skrattar. John känner ju Bongani. Det borde jag fattat direkt.
Sen gick vi ut på isen. Bongani tyckte det var stört att stå på vatten. Det är som ett mirakel, sa han. Vad sjukt ändå att aldrig ha fått gå på en frusen sjö. Men nån gång ska väl vara den första.
Det får räcka. Nån gång får man väl skriva ett kortare inlägg också.
Update
Större delen av musikklassen är borta, även Anna och John och Kalle (tror jag.. det är väldigt tyst här i alla fall) är borta. Kort sagt, jag är ensam och har tråkigt. Större delen av musikklassen är i norrköping och spelar. Jag trodde förut bara att det var typ 5 pers som skulle dit. Tänk vad fel jag hade. Anna är på stan och gör något, John kom hem från sydafrika i fredags och prioriterade sin familj före mig och åkte därför hem till övik. Kalle har jag ingen aning om var han är.
När man har såhär tråkigt kan man skriva blogg. Jag har ofta idétorka när det gäller bloggandet just nu. Orsaken är ännu okänd, men så är det. Nu skriver jag bara på måfå och hoppas det kommer komma något intressant ur det, så jag har egentligen ingen aning om hur detta inlägg ska sluta.
Igår var det dansföreställning i Ekerö centrum. Tre till och med. Dansklassen här på Kagge har varit på turné i tre grupper, och nu var det avslutning på den turnén här i Ekerö. RIKTIGT duktiga var de, jag har ju knappt sett dem "go wild" så att säga, så nu var det upp till bevis. Höjdpunkten var dock pausen där det serverades kladdkaka (:D:D) och saft. Nej nu ljuger jag. Höjdpunkten var såklart att ingen mindre än ANDREAS, THE MAN, hade tagit sig dit. Andreas gick låtskrivare i min klass hela höstterminen. Men när vi kaggeholmare kom tillbaka efter jullovet kommer det sorgliga beskedet att Andreas slutat vår klass. Han kände helt enkelt att han valt fel. Men nu gjorde han oss en liten visit som varade till idag. Kulkul. Synd för honom har ju dock, som jag nämnt ovan, större delen av musikklassen åkt iväg över helgen, så han hade typ 5 pers från klassen att träffa...
Jag funderar mycket på vad jag ska göra efter kaggeholm. SKA jag gå ett andra år? Eller ska jag söka någon utbindning? Eller ska jag voluntärarbeta? Eller ska jag slappa ett år, starta band, spela in skivor och bli en fattig man med musikerdrömmar? Eller ska jag..? Valen är svåra.
Något jag saknar riktigt riktigt mycket är ett band. Ett metalband, gärna sludge/stoner eller progmetal 'a la extol. Jag fattar ju att det inte funkar att bara slappa ett helt år, men hade jag ett komplett band som väntade på mig skulle jag ha svårt att tacka nej. Som tur var kan jag ju bar.. Åh nu kom kalle och Nadia hem..! Förlåt, hursomhelst, som tur är kan jag ju bara satsa på exempelvis ett till år på kagge eller söka utbildning och leta bandmedlemmar sen. Men det var i princip exakt det jag gjorde när jag började kagge.
Och här är jag. Bandlös. Som en gitarr utan strängar. Ett trumset utan skinn.
Men det kanske inte finns något bra alternativ. Slappa ett år funkar helt enkelt inte (för att inte tala om all skit jag skulle få från mamma och pappa) och drar jag och volutärarbetar så kommer jag verkligen inte ha tid för något band heller.
Nog om det.
Vad är det för utbildning jag funderar på då? Skratta inte nu:
Röntgensjuksköterska.
Jag gick, som jag gissar att de flesta som läser min blogg redan vet, estetisk musik på gymnasiet. Genom I-valet lade jag till Engelska C, Naturkunskap B och Miljökunskap. Vad kan jag då bli? INGENTING som har med teknik och naturvetenskap att göra. Jag kan däremot bli Lärare, "något inom media", "något inom samhällsvetenskap" och *trumvirvel* "någon form av sjuksköterska". Ingenting låter särskillt intressant tycker jag. Men jag läste igenom allt jag hade behörighet till i mastodonthäftet Luleå Tekniska Högskola ändå. Och någonstans där hittar jag något som kallas Röntgensjuksköterska. Varför intresserar detta mig då?
Jo.
Man jobbar med teknik (vilket jag hatar att gilla) OCH människor. Jag anser väl mig själv vara ganska teknisk av mig, men jag har försökt ignorera alla jobb som har med det att göra för att jag nån gång nyligen bestämde mig för att aldrig bli nån såndär karriärmänniska som jobbar med något random hobbyjobb som inte gynnar NÅGON och ändå ger mig en fet lön varje månad. Nu kan jag helt plötsligt jobba med (bland annat) teknik och ÄNDÅ ha ett meningsfullt jobb som faktiskt gynnar andra människor som behöver hjälp. Och ha det socialt på jobbet. Det låter ju inte så dumt.
Dessutom kanske det blir ännu coolare att voluntärarbeta senare när man har titeln Jocke Berg, röntgensjuksköterska.
Men jag vet inte. Jag kommer nog söka utbildningen, så får vi se senare om det blir något av det.
Förlåt för detta osammanhängande inlägg. Det var inte genomtänkt alls, och jag borde sett igenom alla styckesindelningar fyra gånger till, men då skulle jag behövt skriva om hela inlägget. Så det här får duga.
Tack och hej.
Oj justja. Vår rockkonsert var AWESOME. Film kommer nog dyka upp snart förhoppningsvis. Jag uppdaterar då. Ljudinspelning har jag redan, så det är bara att fråga efter det så kan du få.
När man har såhär tråkigt kan man skriva blogg. Jag har ofta idétorka när det gäller bloggandet just nu. Orsaken är ännu okänd, men så är det. Nu skriver jag bara på måfå och hoppas det kommer komma något intressant ur det, så jag har egentligen ingen aning om hur detta inlägg ska sluta.
Igår var det dansföreställning i Ekerö centrum. Tre till och med. Dansklassen här på Kagge har varit på turné i tre grupper, och nu var det avslutning på den turnén här i Ekerö. RIKTIGT duktiga var de, jag har ju knappt sett dem "go wild" så att säga, så nu var det upp till bevis. Höjdpunkten var dock pausen där det serverades kladdkaka (:D:D) och saft. Nej nu ljuger jag. Höjdpunkten var såklart att ingen mindre än ANDREAS, THE MAN, hade tagit sig dit. Andreas gick låtskrivare i min klass hela höstterminen. Men när vi kaggeholmare kom tillbaka efter jullovet kommer det sorgliga beskedet att Andreas slutat vår klass. Han kände helt enkelt att han valt fel. Men nu gjorde han oss en liten visit som varade till idag. Kulkul. Synd för honom har ju dock, som jag nämnt ovan, större delen av musikklassen åkt iväg över helgen, så han hade typ 5 pers från klassen att träffa...
Jag funderar mycket på vad jag ska göra efter kaggeholm. SKA jag gå ett andra år? Eller ska jag söka någon utbindning? Eller ska jag voluntärarbeta? Eller ska jag slappa ett år, starta band, spela in skivor och bli en fattig man med musikerdrömmar? Eller ska jag..? Valen är svåra.
Något jag saknar riktigt riktigt mycket är ett band. Ett metalband, gärna sludge/stoner eller progmetal 'a la extol. Jag fattar ju att det inte funkar att bara slappa ett helt år, men hade jag ett komplett band som väntade på mig skulle jag ha svårt att tacka nej. Som tur var kan jag ju bar.. Åh nu kom kalle och Nadia hem..! Förlåt, hursomhelst, som tur är kan jag ju bara satsa på exempelvis ett till år på kagge eller söka utbildning och leta bandmedlemmar sen. Men det var i princip exakt det jag gjorde när jag började kagge.
Och här är jag. Bandlös. Som en gitarr utan strängar. Ett trumset utan skinn.
Men det kanske inte finns något bra alternativ. Slappa ett år funkar helt enkelt inte (för att inte tala om all skit jag skulle få från mamma och pappa) och drar jag och volutärarbetar så kommer jag verkligen inte ha tid för något band heller.
Nog om det.
Vad är det för utbildning jag funderar på då? Skratta inte nu:
Röntgensjuksköterska.
Jag gick, som jag gissar att de flesta som läser min blogg redan vet, estetisk musik på gymnasiet. Genom I-valet lade jag till Engelska C, Naturkunskap B och Miljökunskap. Vad kan jag då bli? INGENTING som har med teknik och naturvetenskap att göra. Jag kan däremot bli Lärare, "något inom media", "något inom samhällsvetenskap" och *trumvirvel* "någon form av sjuksköterska". Ingenting låter särskillt intressant tycker jag. Men jag läste igenom allt jag hade behörighet till i mastodonthäftet Luleå Tekniska Högskola ändå. Och någonstans där hittar jag något som kallas Röntgensjuksköterska. Varför intresserar detta mig då?
Jo.
Man jobbar med teknik (vilket jag hatar att gilla) OCH människor. Jag anser väl mig själv vara ganska teknisk av mig, men jag har försökt ignorera alla jobb som har med det att göra för att jag nån gång nyligen bestämde mig för att aldrig bli nån såndär karriärmänniska som jobbar med något random hobbyjobb som inte gynnar NÅGON och ändå ger mig en fet lön varje månad. Nu kan jag helt plötsligt jobba med (bland annat) teknik och ÄNDÅ ha ett meningsfullt jobb som faktiskt gynnar andra människor som behöver hjälp. Och ha det socialt på jobbet. Det låter ju inte så dumt.
Dessutom kanske det blir ännu coolare att voluntärarbeta senare när man har titeln Jocke Berg, röntgensjuksköterska.
Men jag vet inte. Jag kommer nog söka utbildningen, så får vi se senare om det blir något av det.
Förlåt för detta osammanhängande inlägg. Det var inte genomtänkt alls, och jag borde sett igenom alla styckesindelningar fyra gånger till, men då skulle jag behövt skriva om hela inlägget. Så det här får duga.
Tack och hej.
Oj justja. Vår rockkonsert var AWESOME. Film kommer nog dyka upp snart förhoppningsvis. Jag uppdaterar då. Ljudinspelning har jag redan, så det är bara att fråga efter det så kan du få.
Oskar, Simon och sånt
Oskar var arg på att jag inte hade med hans och Simons besök häromdagen i föregående inlägg. Det kommer då här.
Jag hade precis slutat min sista lektion, så det var med sjukt bra timing som Simon ringde och sa att de stod utanför skolan. Fler vänner på besök, kuuuul! Jonas hade nämligen varit här två nätter dagen innan.
Vad gör man när vänner kommer på besök då? Vi tog en trip runt på skolan och kollade läget lite, bar lite instrument ner till matsalen (så ska de tas!) eftersom det var fikakonsert dagen efter och sen hem till LP för att slöhänga lite. Efter slöhäng blir vi hungriga och vill göra mat. Något aldeles extra behövs när man har besök, så jag tänkte att vi kunde köpa oss lite körv mä brö att grilla i skogen. Skitbra, tyckte de, då kan man ju köpa godis (=kladdkaksingredienser) också. Och busstiderna sög. Även om vi skulle åka till nyckelby (4km) med nästa buss, skulle vi få vänta 45 min på den bussen, och sedan ha 10 min på oss att handla tills nästa vettiga buss gick hem igen. Alternativt åka till Ekerö (etthundratusen mil) och ha ett år på oss att handla och på så vis vara hemma runt 20.30 (klockan var runt 17). Skit också.
Att gå kändes som en sjysst grej, så vi började gå direkt i princip. Vid kaggeholms slott-hållplatsen står det en buss. Va? Den ska ju inte vara här! Ej i trafik stod det. Jaha... Vi frågade, men han sa bara att den var ej i trafik (vad gjorde han här?!). När vi vände och tänkte gå, sa han "jag ska dock åka nu, vart ska ni?". Nyckelby svarar vi. Gratis är gott tänkte vi sedan när han välkomnade oss in i bussen. Korv (smakade för övrigt typ som om det var 87% kött i den), bröd, engångsgrill och annat gött köptes, och vi begav oss hem. Under färd hem skickade jag ett mass-sms till massor med folk på kagge att det var grillhäng kl 19 vid grillplatsen i skogen.
Ingen kom.
Men vi hade det gött ändå. Väl tillbaka i LP skickade vi mass-sms till massor med folk på kagge att det skulle bli film och kladdkaka i LP. Rosanna kom. Kanske nån till också, minns inte riktigt. Så det var Rosanna, Jag, Simon, Oskar och de som var hemma från LP som gjorde kladdkaka, hade trevlig pratstund om vilken galen stad Hudiksvall är och kollade V for Vendetta. Toppenkväll helt enkelt.
Dagen därpå drog Oskar och Simon efter en hejdundrandes fikakonsert. Redan någon timme senare fick jag massa gay sms av Oskar hur han saknade mej och hur tråkigt det var att vänta på tåget hem utan mig. Oskar, om du läser detta, hä bög du Henke!
Avslutar med ett youtubeklipp. Sjukt moget. Sjukt kul.
http://www.youtube.com/watch?v=yqq5fcPYrLs&feature=related
Jag hade precis slutat min sista lektion, så det var med sjukt bra timing som Simon ringde och sa att de stod utanför skolan. Fler vänner på besök, kuuuul! Jonas hade nämligen varit här två nätter dagen innan.
Vad gör man när vänner kommer på besök då? Vi tog en trip runt på skolan och kollade läget lite, bar lite instrument ner till matsalen (så ska de tas!) eftersom det var fikakonsert dagen efter och sen hem till LP för att slöhänga lite. Efter slöhäng blir vi hungriga och vill göra mat. Något aldeles extra behövs när man har besök, så jag tänkte att vi kunde köpa oss lite körv mä brö att grilla i skogen. Skitbra, tyckte de, då kan man ju köpa godis (=kladdkaksingredienser) också. Och busstiderna sög. Även om vi skulle åka till nyckelby (4km) med nästa buss, skulle vi få vänta 45 min på den bussen, och sedan ha 10 min på oss att handla tills nästa vettiga buss gick hem igen. Alternativt åka till Ekerö (etthundratusen mil) och ha ett år på oss att handla och på så vis vara hemma runt 20.30 (klockan var runt 17). Skit också.
Att gå kändes som en sjysst grej, så vi började gå direkt i princip. Vid kaggeholms slott-hållplatsen står det en buss. Va? Den ska ju inte vara här! Ej i trafik stod det. Jaha... Vi frågade, men han sa bara att den var ej i trafik (vad gjorde han här?!). När vi vände och tänkte gå, sa han "jag ska dock åka nu, vart ska ni?". Nyckelby svarar vi. Gratis är gott tänkte vi sedan när han välkomnade oss in i bussen. Korv (smakade för övrigt typ som om det var 87% kött i den), bröd, engångsgrill och annat gött köptes, och vi begav oss hem. Under färd hem skickade jag ett mass-sms till massor med folk på kagge att det var grillhäng kl 19 vid grillplatsen i skogen.
Ingen kom.
Men vi hade det gött ändå. Väl tillbaka i LP skickade vi mass-sms till massor med folk på kagge att det skulle bli film och kladdkaka i LP. Rosanna kom. Kanske nån till också, minns inte riktigt. Så det var Rosanna, Jag, Simon, Oskar och de som var hemma från LP som gjorde kladdkaka, hade trevlig pratstund om vilken galen stad Hudiksvall är och kollade V for Vendetta. Toppenkväll helt enkelt.
Dagen därpå drog Oskar och Simon efter en hejdundrandes fikakonsert. Redan någon timme senare fick jag massa gay sms av Oskar hur han saknade mej och hur tråkigt det var att vänta på tåget hem utan mig. Oskar, om du läser detta, hä bög du Henke!
Avslutar med ett youtubeklipp. Sjukt moget. Sjukt kul.
http://www.youtube.com/watch?v=yqq5fcPYrLs&feature=related
Nytt namn på bloggen
Äntligen. Och då försvann också alla gamla kommentarer. Skit.
Nytt inlägg kommer nog redan idag tror jag. Eller i morgon. Eller senare.
Nytt inlägg kommer nog redan idag tror jag. Eller i morgon. Eller senare.
Trummor, rasism och Anders och Måns
Jag gick in till ensemblesalen idag för att spela lite trummor. Jag har inte lirat metal sedan höstlovet i princip, men nu fick jag för mig att köra lite metal bara för att värma upp. Det slutade med tjugo minuter mangel. SHIT vad kul det var. Jag hade helt glömt bort hur det var kändes det som. Jag kände nästan som om jag.. kommit hem igen. Ett halvår med soul, funk och samba har dock gett resultat. Jag kände mig säkrare än vad jag vill minnas att jag var förr. Kulkul. Nu återstår bara ett problem. Inget metalband att spela med.
Läste förresten i DN idag. En krönika av... ja, någon, som handlade om nyrasism inom EU. Självklart visste jag att Berlusconi är pantad som en tom flaska vasa special-julmust, men det här är ju sjukt. Några mörkhyade fruktplockare var påväg hem, och några italienare gör en driveby och skjuter dem med luftpistoler (WTF?!). Arbetarna blir asskraja och går hem blodiga. Sen lackar de ur, i och med att det där verkligen inte var första gången något liknande hände, så de drar med ett större gäng ut på gatorna i den italienska staden och slår sönder skyltfönster och bilrutor. Italienarna lackar ur ännu mer och drar ut på en skön så kallad människojakt och skjuter på alla mörkhyade. Nu kommer det sköna. Den italienska inrikesministern säger att detta beror tragiskt nog på Italiens aldeles för milda hantering av illegala invandrare. VA?!? VAAA????!!!
Anders och Måns hade seriestart för deras nya serie Succéduon med Anders och Måns. Serien var dramatiserad den här gången. Bitvis riktigt roligt, men bitvis lite segt. Jag kommer absolut följa det, men hittils känns det som om Anders och Måns S01 och Fråga Anders och Måns håller högre klass...
Just nu sitter Isak (med K) och Alex och lirar dota. Jag bloggar i protest.
Läste förresten i DN idag. En krönika av... ja, någon, som handlade om nyrasism inom EU. Självklart visste jag att Berlusconi är pantad som en tom flaska vasa special-julmust, men det här är ju sjukt. Några mörkhyade fruktplockare var påväg hem, och några italienare gör en driveby och skjuter dem med luftpistoler (WTF?!). Arbetarna blir asskraja och går hem blodiga. Sen lackar de ur, i och med att det där verkligen inte var första gången något liknande hände, så de drar med ett större gäng ut på gatorna i den italienska staden och slår sönder skyltfönster och bilrutor. Italienarna lackar ur ännu mer och drar ut på en skön så kallad människojakt och skjuter på alla mörkhyade. Nu kommer det sköna. Den italienska inrikesministern säger att detta beror tragiskt nog på Italiens aldeles för milda hantering av illegala invandrare. VA?!? VAAA????!!!
Anders och Måns hade seriestart för deras nya serie Succéduon med Anders och Måns. Serien var dramatiserad den här gången. Bitvis riktigt roligt, men bitvis lite segt. Jag kommer absolut följa det, men hittils känns det som om Anders och Måns S01 och Fråga Anders och Måns håller högre klass...
Just nu sitter Isak (med K) och Alex och lirar dota. Jag bloggar i protest.
