jockepedia

Tänkte försöka hålla igång bloggen lite. Frågade Anna vad jag skulle skriva om. Hon föreslog att jag skulle skriva om att hon var bäst. Ok tänkte jag. Men så kom jag ju på att jag inte kan ljuga bara sådär i bloggen. Vore ju fruktansvärt. Så jag skriver om bibelklassen istället.

I går kom Bibel-internationell-klassen hem. Efter sex veckor i Sydafrika! Shit, det känns som en evighet. Idag åkte de iväg tidigt på morgonen till Arlanda och hämtade upp den halvan av klassen som är från södra afrika som ska spendera några veckor här i Sverige.

Jag fick träffa en av dem personligen idag. Det knackade lite försiktigt på dörren. Jag gick och öppnade, och där står det en mörkhyad man och tittar på mig. "Hi!" säger jag, för jag fattar ju såklart att han är en av afrikanerna. "Hello, I'm kind of lost!" svarar han. "Is John living here?". Jag svarar att det gör han, men han är inte hemma. "I can call him if you want". John svarar. "Hej John. Det är en vilsen afrikan här", säger jag. John skrattar, men säger att han kommer nu direkt. Jag tar med Bongani, som han berättar att han heter, ut och möter upp dem.

När vi träffar på John, Martina, Linda och Victoria känner John sig lite extra skojfrisk. "I heard you were lost, Bongani! Jocke called and said 'John, please come over here, there's a strange black man stranding here!' so we had to hurry!" sa han. Jag får en kall kår längs ryggen. Jag har ju INGEN aning om ifall han tar illa upp av det där, jag känner ju inte honom. Och vad jag fått höra av bibelklassen så är det riktigt stora kulturella skillnader, speciellt mellan oss och de afrikanerna som inte var från Sydafrika, så jag visste inte hur han tar ett sånt skämt. "Yeah, I told him I wanted his money!" svarar Bongani. Jag pustar ut. Och skrattar. John känner ju Bongani. Det borde jag fattat direkt.

Sen gick vi ut på isen. Bongani tyckte det var stört att stå på vatten. Det är som ett mirakel, sa han. Vad sjukt ändå att aldrig ha fått gå på en frusen sjö. Men nån gång ska väl vara den första.

Det får räcka. Nån gång får man väl skriva ett kortare inlägg också.