Slutet är nära...
På körlektionen idag säger Pernilla att "detta är ju den sista körlektionen vi har tillsammans!". Sista körlektionen? Va..? Nej! Men asså.. lägg av! Kör är det ju varje fredag..! Och så gick det till när jag på riktigt insåg att Kaggeholm slutar. Det har faktiskt ett slut det med. Framför mig har jag två, förhoppningsvis (och antagligen) grymma, sista veckor med vänskapen jag har i Musiklinjen 09/10 eller egentligen hela Kaggeholm 09/10.
Jag har en tendens att, helt omedvetet, ignorera faktum att saker faktiskt slutar förrens de faktiskt gör det. Jag lyckas på något sätt hålla mig i känslan av att fenomenet jag nu råkar vara i kommer hålla på för alltid tills det väl slutar. Till exempel nu när Afrikanerna åkte hem till sina hyddor (ni som känner mig fattar att jag är oseriös, men kanske inte alla som läser, så ja, jag skojar), jag kramade hejdå och önskade lycka till och så vidare. Men av någon anledning kände jag inte att det var tråkigt att de åkte. Sen när väl bilen åkte iväg kom alla känslor (på eeen å samma gååång.. shit, I'm on fire!!). Dum egenskap eller? Hursom helst är det lite samma nu. Som jag sa i stycket ovan så har jag visserligen börjat inse att det faktiskt slutar, och det är sorgligt att tänka på det, men jag kommer antagligen inte bli riktigt ledsen förren sista dagen.
Appropå att sluta Kaggeholm så betyder det också slutkonsert för vår del. Mitt något kryptiska inlägg om Shekina handlar precis om det. Jag sjunger på en låt, vars namn råkar vara just Shekina. Den är svår, då den hoppar ganska mycket upp och ner på långa vokaler, men sedan de senaste dagarna har det faktiskt känts riktigt bra när jag sjungit den, och jag tror det kommer lösa sig trots allt.
När nu Kaggeholm slutar så kommer ju framtiden också. Göteborg ja... Jag har ju faktiskt inte fått veta om jag kommit in än, men jag har lite på förhand ändå bestämt mig för att jag SKA in. I min mail dök det idag upp att jag ligger på tredje plats i kön till Jeriko studentboende. Det är ju också trevligt.
Aja. Nog med ordbajseri, det här får duga som uppdatering.
Jag har en tendens att, helt omedvetet, ignorera faktum att saker faktiskt slutar förrens de faktiskt gör det. Jag lyckas på något sätt hålla mig i känslan av att fenomenet jag nu råkar vara i kommer hålla på för alltid tills det väl slutar. Till exempel nu när Afrikanerna åkte hem till sina hyddor (ni som känner mig fattar att jag är oseriös, men kanske inte alla som läser, så ja, jag skojar), jag kramade hejdå och önskade lycka till och så vidare. Men av någon anledning kände jag inte att det var tråkigt att de åkte. Sen när väl bilen åkte iväg kom alla känslor (på eeen å samma gååång.. shit, I'm on fire!!). Dum egenskap eller? Hursom helst är det lite samma nu. Som jag sa i stycket ovan så har jag visserligen börjat inse att det faktiskt slutar, och det är sorgligt att tänka på det, men jag kommer antagligen inte bli riktigt ledsen förren sista dagen.
Appropå att sluta Kaggeholm så betyder det också slutkonsert för vår del. Mitt något kryptiska inlägg om Shekina handlar precis om det. Jag sjunger på en låt, vars namn råkar vara just Shekina. Den är svår, då den hoppar ganska mycket upp och ner på långa vokaler, men sedan de senaste dagarna har det faktiskt känts riktigt bra när jag sjungit den, och jag tror det kommer lösa sig trots allt.
När nu Kaggeholm slutar så kommer ju framtiden också. Göteborg ja... Jag har ju faktiskt inte fått veta om jag kommit in än, men jag har lite på förhand ändå bestämt mig för att jag SKA in. I min mail dök det idag upp att jag ligger på tredje plats i kön till Jeriko studentboende. Det är ju också trevligt.
Aja. Nog med ordbajseri, det här får duga som uppdatering.
Kommentarer
Postat av: Linnea Grunnesjö
det duger. Ja usch för slut. det dumma med att åka nånstans är att man nån gång åker därifrån. Men det är det väl värt. Ska bli grymt att höra dig sjunga och roligheterna fortsätter ju, fast i Göteborg <3
Trackback
